Club Cykel är för dig som älskar att ta dig fram på cykel.

Här får du intressanta köp- och mektips till E-bikes och mountain-bikes. Spännande möten med elitcyklister, cykel-pendlare och alla andra med ett starkt förhållande till sin cykel. 

Träningstips och besök på intressanta tävlingar och resmål. Sist men inte minst det uppskattade inslaget om vett och etikett.

Vi finns på #clubcykel

Säsong 2

CLUB CYKEL S02E05
0
CLUB CYKEL S02E04
0
CLUB CYKEL S02E03
0
CLUB CYKEL S02E02
0
Club Cykel S02E01
0

Populära klipp

Säsong 2

Vett- och etikettskola med Thomas Ritter.

0
Säsong 2

I Falun finns sveriges enda velodrom! Men hur funkar det egentligen? Hur kan man cykla på en vägg?

0
Säsong 2

Vi följde med på Endurotävling i Flottsbro utanför Stockholm!

0
Säsong 2

Team Rynkeby cyklar till Paris och samlar in pengar till Barncancerfonden.
Vi följde med på en träning i regnet.

0
Säsong 2

För att säkerheten skall hållas under stora cykelevenemang behövs motorcyklister som håller fritt runt cyklisterna.

0

Senaste Klipp

CLUB CYKEL S02E05

Avsnitt 5

0
CLUB CYKEL S02E04

Avsnitt 4

0
CLUB CYKEL S02E03

Avsnitt 3

0

SENASTE BLOGGINLÄGGET

Thomas Ritter

Kärleken till en Maillot

Det går ju inte att sticka under stol med att cykling är en materialsport. Den som vill kan lätt fördärva familjeekonomin i detta underbara träsk av prylar. Men även kläder förstås. Själv har jag funderat mycket på varför jag inte kan slänga cykelkläder? Trots att jag har så sjukt mycket där hemma.

Inför sista programmet för säsongen av Club Cykel gjorde jag ett inslag kallat Rektor Ritters vett- och etikettskola. (https://vimeo.com/129884884) Där gick jag igenom några av de regler som gäller för oss som rullar landsväg. Inte minst är ju klädreglerna oerhört viktiga som alla känner till. Men vad gäller cykeltröjor får dom ju se ut mer eller mindre hur som helst. Ingen har ju ens blivit särskilt upprörd när ärmarna på senare år blivit allt längre (antar att det är får att få plats med mer reklam). Brallorna ska vara svarta (fast den regeln är det nog inte många som bryr sig om längre), men tröjorna, här flödar friheten. Kanske skönt det..! 

Jag minns inte riktigt vilken min första cykeltröja var, tror det var en röd svart som var alldeles för stor och dessutom sjukt obekväm med stort blixtlås på ryggfickan. Ja, i singularis. Men efter den fadäsen har jag så klart fattat vad som gäller och den första cykeltröja som jag verkligen minns den har jag fortfarande kvar. Vi var i Rimini på semester och letade givetvis upp en Mercatone Uno. Husguden Marco Pantani körde ju för detta lag och det här var mot slutet av 90-talet då Pantani verkligen var just.. GUD inom cyklingen (Numera är ju Anders Adamson ohotad på den positionen). Nå, för den som inte vet det är Mercatone Uno en italiensk butik med möbler, inredning och ja en massa grejer. Typ som Ikea fast inte alls som Ikea. Eller nåt. Hursomhelst där kunde man givetvis också köpa tröjor från cykellaget man sponsrade och det gjorde vi. 

Tyvärr var utbudet av storlekar klent så den blev alldeles för stor den också. Men vi kunde ju inte -inte köpa den. Till saken hör att Mercatone Uno alltid ligger lite off, så när man väl hittat en gäller det att slå till direkt. Denna tröja cyklade jag med i flera år. Trots att den var för stor och trots att den bara har kort dragkedja fram vilket jag är allergisk emot. Cykelminnena i den tröjan är så sjukt många och fina. Den var med först upp på Col du Galibier. Barnen skrek ”Allez maillot jaune” när jag cyklade före klungan uppför Tourmalet. Osv. Och än i dag ligger den i lådan, men idag används den inte - förutom en gång om år. Sista runda hemma innan jag åker ner till bergen för att cykla så rullar jag i min Merca. Tradition och lycka till på färden liksom.

Men det är inte bara denna tröja som är kär. Original Mapei tröjan jag köpte ungefär samtidigt på 90-talet, fast på Longoni Sport i Milano. Hela Colnagodräkten från Flarer i Meran. Osv. Alla kvar i skåpet, kvar i rotationen. Utmärkt kvalitet som gör att dom håller och så kära att jag inte kan slänga eller skänka bort dom (skänker man cykelkläder? Eller är det för stinko?) Och sen köper man ju nytt hela tiden eller fyller på med teamkläder från vårt fina Club Cykel. Skåpet är sprängfullt, men inte kan jag kasta inte. Minnena i varje plagg är för många och för fina och för underbara. Så dom får ligga där ett tag till. 

Instagram